Jockes

…skriven av Paolo Bacigalupi

Anderson Lake är en företagets man, AgriGens kalori representant i Thailand. Under täckmantel som en förman för en fabrik letar han genom Bangkoks gator efter mat, frukt och annat ätbart som sedan länge varit utdött. Han möter The Windup girl, den vackra och karismatiska Emiko, övergiven till att klara sig själv i slummen. Hon är en av dom nya människorna, odlad och framtagen för att vara till behag för dom rika. En ny underklass i en framtid där oljan tagit slut, kalori företag styr länder och genmanipulerade fartsoter drar fram över jorden. Anderson blir bara mer tagen av Emiko samtidigt som det politiska klimatet och styrkan i Thailands självständighet sätts på prov. Affärsmän och politiker slåss alla om att sätta klorna i landet men ingen hade kunnat förutse den förödande effekten en windup girl skulle kunna ha.

En rolig och spännande bok men en bra fart och härlig miljö. Gillar att den utspelar sig i Thailand, blir exotiskt och lockande. Karaktärerna tycker jag om men kan inte säga hur pass äkta dom skulle vara i dagens Thailand. Sköna dialoger och en riktigt bra handling, kändes lite spretig till en början men författaren drar ihop trådarna en efter en och handlingen koncentreras. Mot slutet av boken är den riktigt spännande och jag kunde inte förutse allt som hände, skönt med lite överraskningar. Miljöerna är allt från slummen till fina hotell och barer. Författaren lyckas ge en känsla av land som väntar på monsunen, hettan innan stormen. Det sammanfaller väldigt bra med handlingen som också bygger en spänning. Karaktärerna känns genomarbetade och många är inte enkla, ingen är svart eller vit utan dom flesta är lite av båda vid olika tillfällen. Kul också när religion genomsyrar ett samhälle, kändes långt från min egen vardag. Härlig alternativ nutids historia som jag tycker är riktigt läcker. Kan varm rekommendera den, läste den på engelska och det var ibland lite krångligt.
Rating:

Läs även andra bloggares åsikter om Windup girl, Paolo Bacigalupi

MOSKVA ÅR 2034. På station Sevastopolskaja i utkanten av Moskvas enorma tunnelbanesystem dyker den hemlighetsfulle överste Hunter upp. Han tar upp kampen med de dunkla krafter som hotar befolkningen i Moskvas metro och ger sig ut på en farlig expedition i tunnlarnas djup. Vid hans sida finns Homeros, en gammal, erfaren stationsinvånare som kan metron och dess legender bättre än någon annan och ser det som sin livsuppgift att nedteckna dess historia.

Dmitrij Gluchovskij återvänder till underjorden i Moskva en andra gång och fortsätter sin berättelse om invånarna i den gamla tunnelbanan. Miljöerna är sig lika och det känns lite tråkigt att det mesta är sig likt. Stationerna är detsamma och invånarna kämpar på i samma spår. Handlingen är lite långsammare än i första boken och mera mystisk. Hade kunnat fungera om det varit mera spänning men jag tycker något saknas. Karaktärerna är färre men mera bearbetade fast jag tycker inte det blev bättre. Hela mystiken runt Hunter tycker jag känns konstig och inte trovärdig. Skulle behövts en utveckling av både miljön och livet i tunnelbanan för att en andra bok skulle fungera riktigt bra. Nu är det mest en upprepning, inte dålig men heller inget nytt eller överaskande. Det enda nya är musikanten som dyker upp och livar upp tillvaron i metron men det räcker itne så långt. Skulle behövt bygga vidare på det sidospåret och fått det att blomstra istället för att plöja vidare i samma spår som vanligt.
Rating:

Lyssnar just nu på tredje delen i game Of thrones serien. Uppläst av Roy Dotrice och han gör det grymt bra. Historien gillar jag mycket och Dotrice läser verkligen med inlevelse och känsla. Hans lite mörka grova röst passar och han jobbar mycket med olika röstlägen och tempo för dom olika karaktärerna. Det gör att det blir lättare att följa med och känna igen personerna i handlingen. Har lyssnat många timmar på honom nu när jag är mitt i tredje boken och kan verkligen rekommendera både bok och ljudbok.

….av Max Barry

 Forskaren Charles Neuman mister ena benet i en arbetsplatsolycka. Han ser det inte som en förlust, utan som en möjlighet att förbättra sin kropp. Han vill bli den perfekta maskinmänniskan. Protesteknikern Lola Shanks ser något vackert i Charles. Andra ser en dåre. Eller kanske ett vapen.

En riktigt skönt nördig bok för den som gillar teknik och datorer. Neuman är så skönt störd på ett sätt som jag ibland önskar jag kunde vara utan det där samvetet om att det kan vara bra att passa in med resten av världen. Boken är rolig med ett bra tempo och ett ordentligt galleri av mer eller mindre komiska bifigurer. Handlingen är rolig och kvick och jag tycker att det finns en kritik mot konsumtionssamhället men samtidigt också en romantiserad bild av tekniken. Lite motpoler men jag gillar det fast boken spretar lite och håller inte riktigt ihop hela vägen. Gillar idén men något saknas i sammanhållningen, slutet kanske blev lite jagat eller har redaktörer varit inne med stora saxen? Rekommenderas för den nördiga som vill läsa en rolig bok med lite fart och ibland en del aktion.
Rating:

  Jean le Flambeur är en postmänsklig tjuv. Han har stulit allt, från mäktiga AI:s innersta tankar till sällsynta jordiska antikviteter från aristokrater på Mars vandrande städer. Tills en dag då han begick ett misstag och hans sinne hamnade i ett fängelse där han tvingas upprepa oändliga variationer på spelteoretiska gåtor, som obevekligen slutar med hans död. Om och om igen.
   En dag kommer dock Mieli och hennes spindelskepp Perhonen och fritar honom. Han får en chans att återfinna sitt gamla själv och sina gamla förmågor mot att han stjäl något åt Mieli och hennes arbetsgivare.

En skön bok som har ett bra flyt och för mig nya miljöer. Gillar hur författaren har gjort miljön på mars där det mesta utspelar sig. Känns fräsht och nytt, spännande. Karaktärerna är ofta lite komiska och enkla men det fungerar för dom är ganska många. Det är ett par handlingar parallellt som dras ihop snyggt men också förväntat i slutet. Bra fart, en hel del aktion, sköna karaktärer, bra stämmning och en förm ig spännande värld gör denna bok värld att läsa. Det enda som drar ner litegrann är att det ibland blir lite transportsträcka som inte känns helt nödvändig i handlingen. Värd att läsa om du gillar rymd och teknik sci-fi.
Rating:

…av Isaac Asimov.

Det galaktiska imperiet har styrt mänsklighetens rymdcivilisation sedan urminnes tider, men börjar visa tecken på förfall. Hari Seldon, pionjär för en disciplin han kallar psykohistoria och som med varierande grad av felmariginal kan förutsäga stora människomassors utveckling genom tiden, inser att världen som man känner den står inför en ny och långt mörkare medeltid än någonsin tidigare – en period av barbari och dekadens ur vilken vi kanske inte kommer att kunna resa oss igen. Som motmedel grundar han en stiftelse i utkanten av imperiet, med målsättningen att bevara kunskap och kultur genom den mörka tiden – väpnad med psykohistoriens statistiska förutsägelser. Detta är första boken om deras öden.

Nu har jag läst denna klassikernas klassiker inom sci-fi och jag är nästan övertygad. Tycker den funkar men jag saknar ett visst djup. Karaktärerna och handlingen är ganska enkel och innehåller få överraskningar. Engagerande skrivet och historien har en bra fart men jag har svårt att få grepp om världen. Känns lite hastad, mycket som ska hända på ganska få sidor, mycket att beskriva med få ord. Gillar handlingen och idén är bra men jag hade velat haft lite mera beskrivning av världen och lite djupare karaktärer. Tycker ändå att den är värd att läsa och tydligen ska del två och tre vara bättre.
Rating:

Läs även andra bloggares åsikter om Bok, Recensioner, Foundation, Isaac Asimov

…av George Mann.

I början av 1900-talet i det viktorianska London bor och arbetar Sir Maurice. Han är historiker, gentleman och agent för kronan. Människorna i London väcks ständigt av nya uppfinningar och teknologin tar stormsteg framåt. Luftskepp gör himlen mörk, marktåg dundrar fram genom gatorna och urverks robotar utför monotona jobb. Under denna skinande yta av utveckling gömmer sig en mörkare verklighet. Där ett farligt virus drabbar dom fattigare kvarteren i Whitechapel och gör så att döda kroppar kommer till liv igen. I samma mörka kvarter far också en seriemördare fram, en polismans vålnad som sägs gå igen och att hämnas på dom som för länge sedan slog ihjäl honom. Kan Sir Maurice och hans assistent Miss Hobbes hjälpa Scotland Yard att lösa mysterierna?

Boken börjar som en skön deckare som till mycket liknar dom nyare Sherlock Holmes filmerna. Skön stil på ett viktoriansk London med lite mera teknologi. Mycket ånga, maskiner och urverk, spännande med alternativ historia. Både Sir Maurice och Miss Hobbes följer båda samtiden genom sitt sätt men dom är också upptäckare. Intresserade av spännande nya idéer och framsteg men samtidigt lite tveksamma ibland. Efter ca 200 sidor så byter boken karaktär och det blir nästan en splatter. Aktion, strider och zombie liknande varelser och till slut jakten på skurken. Fick snabbt sympati för Sir Maurice och Miss Hobbes, även Sir Charles som är chief Inspector vid Scotland Yard och god vän med Sir Maurice. Miljön tycker jag både är klassiskt lite skitigt London och nytt med alla dessa maskiner och ånga. Läste boken på Engelska och jag tycker språket är helt okej, något ord ibland jag kunde fastna på men inte ofta. Boken är lite speciell och lite trögstartad för den som vill ha mer aktion eller sci-fi. Gillar dock känslan av kostymdrama .  Klart värd en rekommendation.
Rating:

Läs även andra bloggares åsikter om Recensioner, Bok, Affinity bridge, George Mann

En snygg och skön fåtölj att läsa i är bra men det kräver också en bra läslampa. Har letat runt lite men antingen är dom riktigt dyra eller bara fula. Letade lite halvhjärtat på nätet och snubblade förbi Ikeas antifoni lampa. Förutom att den är riktigt snygg i vitt så är den nästan lite för billig .

Tror det finns stor risk att det blir en sådan och en likadan bordslampa. Gillar stilen och priset gör det bara bättre, kanske inte det bästa att ha halogen lampor men det går att byta till led. Nu behöver jag bara hitta några riktigt snygga lampor att lysa upp bokhyllan med. Funderar på något att sätta i toppen på dom som lyser neråt. Kan då användas som skön allmän belysning också.

Läs även andra bloggares åsikter om Läslampa, ikea

Är väldigt sugen på ett riktigt välfyllt bibliotek, stora hyllor, gärna stege. Mysiga soffor och ett lite udda soffbord.
Funderar på om det är värt att kanske skippa hembion för att ordna ännu mer hyllor. Fast jag har inte så jätte mycket böcker. Känns också lite dumt att bara samla böcker för att fylla hyllor ganska snyggt. Vill fylla mina bokhyllor med underbara historier och gömda skatter. Då duger det inte att springa på loppisar och antikvariat för att hitta snabba fynd. Kan inte hindra mig riktigt utan det är väldigt roligt att surfa runt och titta på bilder av andras väldigt vackra bibliotek. Dom kommer verkligen i alla färger och formen, stilar och utföranden. Dras nog åt det lite mer lantliga stilen eller det mera moderna raka. En mysig hörna, ett varmt och inbjudande rum. Får inte vara för stelt utan alla ska känna sig välkomna att botanisera i hyllorna. Att ha böckerna liggandes är också lite läckert, ska nog börja skifta lite i mina hyllor. Det som är bäst är nog att det finns så många helt underbara böcker som jag vill skaffa och läsa .

Läs även andra bloggares åsikter om Böcker, bibliotek, inredning

… skriven av Scott Westerfeld

I ångpunkiga “Leviathan” mötte vi Alek, österrikisk tronföljare i fångenskap hos britterna, och Deryl Sharp, besättningskvinna utklädd till man ombord på luftskeppet Leviathan. Mot alla odds blev de två ungdomarna vänner och drogs in i politiken i ett alternativt Europa i början av 1900-talet. Här fortsätter den andra boken om ungdomarna som dras till varandra men är fast i ett krigsdrabbat Europa med många politiska viljor.

Andra boken jag läser av Westerfeld och jag gillar hans sätt. Boken är för äldre tonåringar vilket märks, den gick ordentligt fort att läsa och jag saknar lite tyngd i intriger och relationer. Trots att många av karaktärerna ofta bara har en stark egenskap så gillar jag dom. Handlingen är relativt enkel men har fart och Westerfeld skapar en skön spänning. Läste den på engelska och språket är lätt och ofta förklarande med ett bra sätt att föra in nya ord. Tempot är ganska högt och det händer ofta saker och jag gillar att det ofta är spännande på flera sätt. Ska Deryn lyckas fortsätta gömma att hon är kvinna och ska dom lyckas med sitt uppdrag som tar dom till Istanbul? Rekommenderas om du gillar steampunk och spänning men tänk på att den är riktad till yngre.
Rating:

Läs även andra bloggares åsikter om Bok, Recensioner, Behemoth, Scott Westerfeld